Ligger och kollar på OTH. Bästa serien jag sett. Den få en att tänka på ens egna liv. Så är det för mig iaf. Jag tänker otroligt mycket när jag ser avsnitt efter avsnitt. Jag inser själv hur mycket som hänt senaste tiden, både positiva och negativa saker. Jag gick ut ur 9:an i början utav juni. Redan då började förändringen. Bara några dagar efter..Jag blev äldre i mig själv. Mognade upp en nivå. Jag är inte samma Julia jag va för några månader sen. Jag är starkare nu. Kanske inte fullt ut, men jag är starkare i mig själv, jag känner de. Och ibland känns det bra, ibland saknar jag det förflutna. Men jag tror på framtiden, det gör jag. Den kommer bli bra, för jag har mitt stöd, min underbara familj, mina enormt fina vänner, både de gamla och de nya, de äldre och de yngre, alla! De hjälper mig genom allt det nya. Och det är jag tacksam för, eftersom jag inser att jag har det rätt bra ändå, även om jag har svåra tider, så har jag det bra. Man märker hur vissa andra har det, vilket gör mig nerstämd. Vill att mina  nära också ska ha det bra, såklart! 

Men jag insåg lite saker igår kväll som får mig att tänka till ganska mycket. Jag har det bra, väldigt bra, men just nu är det lite tuffare än vanligt. Men det löser sig, de gör det alltid. Eller oftast.