Idag har jag varit känslomässig av mej. Antar för filmen med Sanna. Och nu blev det ungefär samma känsla när jag såg på " allt för min syster". Fan vad jag älskar min familj, mina knäppa,underbara småsyskon, mormor och morfar. Alla! Dom är alltid där för mej, precis som mina vänner. Så jävla glad att jag har dom. Kan liksom inte ens tänka mej en värld utan dom. Hur fan skulle jag kunna leva utan att kunna få tala ut med dom? Eller be om hjälp? Mysa eller vad som helst? Skulle aldrig klara av de. Jag måste tex prata ut om mina känslor,tankar,killar osv. Som tur är kan jag göra de. Jag har mina personer jag kan tala ut om precis allt. Att det finns killar jag kan prata om det mesta känns ju hur bra som helst! Inte många som kan göra de. Men jag kan. För jag har 2 som verkligen lyssnar, bryr sej och försöker hjälpa. Även om det inte alltid funkar så blir man glad bara av att dom försöker, visar att dom finns liksom. Känns så himla bra att veta de. Så himla bra!