Klockan är närmare halv 3 på natten och jag ligger vaken, tänker på hur livet är, precis som alla andra i min ålder gör. Tänker på hur det hade kunnat varit och hur det är för tillfället. Just nu tänker jag på hur allt har blivit, inom ett år. Hur allt har förändrats från matforstiderna tills att jag har hunnit gå mer än halva ettan i gymnasiet. Hur jag har förändrats, men framförallt mina vänner. Mina fina bästa vänner från matfors är numera utspridda med massa andra vänner från deras skolor och klass. Inte alla men väldigt många. Tycker självklart att det är jättekul och bra att de har funnit nya vänner! Men att inte ens heja på bussen..ja, det gör lite ont i mitt lillhjärta, det är inte samma tjejer som jag älskade att vara med. De gamla tjejerna kom fram och kramades och berättade hur fin man var, de var glada bara av att se en komma i korridoren, nu verkar man mer eller mindre vara osynlig. Försvann man så fort från någons liv? Eller blev man inte lika rolig för att man inte är ute och festar varje helg? Jag själv är ingen partypooper, jag har inget behov efter att få gå ut och dricka alkohol. Visst är det alltid roligt nån gång ibland och det har jag full respekt för, men när jag ser att varje helg, för väldigt många, går ut på att festa, undrar jag också vart MINA gamla vänner tog vägen, vart fanns dom när man bara ville vara hemma, prata och mysa? När vi hade girlsnight allihopa, åt mat, skrattade och hade sådär fult kul med varann. Vart tog allt det vägen? Visst vi har alla gått vidare och blivit snäppet mognare, men ändå, vi hade så kul, och alla njöt verkligen utav de.

Det jag menar är: bara för att vi har splittras, börja gymnasiet och blivit mognare måste man inte ignorera varann, för vi är ändå vänner. Vi måste inte vara ute och supa varje helg bara för att man vet att det finns en fest dit många ska och som vi känner. Vi kan faktiskt ha kul med varann och utan alkohol i blodet, man måste inte alltid spela tuff och tro vi är äldre och mognare än vad vi egentligen är. Vi kan bara vara..vara som vi va förr.
Många tycker nog att jag är en torris som skriver och uttrycker mig på dethär viset..men jag låter er tycka det. Jag antar att det är sån jag är. Jag bryr mig om mig själv men framförallt mina vänner och min familj. Jag saknar "the old good days in m-hooden". Det gör jag verkligen. Men jag antar att det mesta är över nu..