I bilen på väg hem ringde mamma, under första matchen hade jag ett missat samtal från någon jag inte visste vem de va. Mamma lät mej prata med mormor som förklarade att hon anmält mej till Matfors Lucia. Jag blev så himla paff! Va verkligen inte beredd på de. Men jag ringde upp och tackade ja. Händer ju liksom 1 gång i livet och det är värt en chans! En ära ju! Nackdelen är att vi ska knäppa kort på måndag, samma tid som Gabriel ska komma, men vi ska lösa de! Nu ska jag iaf packa om på nytt och dra  till Linus. Sover där. Hörs!